Det känns så overkligt. Hela förmiddagen idag gick jag runt och var spänd, förväntansfull och nervös. Skönt var väl att jag i allafall kunde sysselsätta mig med att titta på andras redovisningar. När Emelie avslutade sin presentation, så sprutade mina tårar...Fan va duktig hon va! Alla som redovisade idag var hur grymma som helst!...Efter Emelie var det dags för lunch (jag pallade INTE att äta). Efter lunchen stod det SARA LIND på schemat!! Shit asså...

Ett stort tack till alla mina grymma klasskompisar som hjälpte mig att rigga upp för min presentation, peppade upp mig och såg till att jag var laddad. Jag var självklart nervös men det kändes som att jag vände det till något bra. Jag trivdes på scenen. Fick allt sagt (nästan). Slängde in lite humor. Och jag började faktiskt inte gråta förän mina klasskompisar kom fram och kramade om mig när jag klev av scenen. DET är en bedrift, fattar inte hur jag kunde hålla tårarna borta så länge...Det var även helt underbart att mamma och pappa var där och såg mig "knyta ihop säcken" på skolan.

Nu känns det tomt, underbart och helst sjukt! Jag har nog inte landat än...Imorgon, när adrenalinkicken har lagt sig, så kommer jag nog inse att jag har gjort klart alla uppgifter på Entreprenörskolan i Leksand. Den kommande veckan (fram tills examen nästa fredag), ska jag bara njuta och peppa upp de andra =)

Imorgon kommer jag att lägga upp bilder från mitt examensarbete (för er som inte har sett det). Så ni får se vad jag har haft för mig sen september förra året...