Jag vet inte vad det är. Det kryper i mig. Är aldrig nöjd. Hinner aldrig det jag vill. Blir så frustrerad av att åka till jobbet när hela huset är fullt med familjemedlemmar, det gör mig irriterad. Jag trivs på jobbet, men jag trivs f-n ännu bättre hemma på gräsmattan med lilla Anton. Åååååååh blir tokig. Vill bara ha en massa att se fram emot. Men inga planer går i lås. Allt är så luddigt och ovisst...

Har mycket kärlek i mitt liv, ingen tvekan om det! Kärlek från familj och vänner...men mer då? Vad har hänt med den "stora kärleken"??? Har jag missat den eller är det helt enkelt inte min tur än?? Ja jag vet inte, känns som om alla runt i kring mig skuttar runt på små rosa moln hela tiden. Alla, utom jag... Johanna och Mariah...jag verkar ha tagit över titeln som "Bitter f*tta"....suck.

Nej positiv ska man vara. Helgen kan bli rolig med en eventuell tripp till Malung och att vår kära Hanniz kommer hem igen =)

Nä nu ska jag jobba vidare och sen åka hem och pussa på min brorson!